Bal på herrgård utan drömprins

Hej! Jag har nu gått på den fruktade balen, och det visade sig att det inte var så farligt. Bara man fått i sig en tillräcklig mängd cider så blev festen genast mycket trevligare, och killarna blev väldigt snygga. Jag måste dock säga att jag hoppas att det var den sista balen jag går på, om det inte blir en bal på slottet med min DRÖMPRINS förstås... Men jag tror inte att min DRÖMPRINS kan dansa vals och foxtrot (vet ej hur det stavas). I så fall kommer jag att skratta åt honom när jag trampar honom på tårna med mina superlånga högklackade skor!

Nu har jag bara en dag kvar till min student, och de mest fruktade kalasen man kan tänka sig: SLÄKTKALASEN! Alla ska låtsas tycka om varandra, och låtsas ha en nära kontakt och kommunikation med varandra. Det är så att man har lust att spy. Men på fredag kan jag inte spy för jag kommer ha på mig en vit babydoll klänning så det kommer att synas ganska väl...

Jag läste ett litet urdrag ur en svensk, korkad blondins (!) texter (?!) häromdagen i en kvällstidning. Jag blev riktigt förvånade över att hon ens kunde skriva, ännu mer förvånade över att hon hade en del filosofiska tankar (?)! Från den stunden som jag blev blond har jag kommit på mig själv med att försvara alla dessa korkade blonda svenskor som gör narr över hel svenskheten i Amerkiat. Jag visste inte att det fanns en liten arg blondin i mig, och jag blev väldigt förvånad över att den arga blondinen tog över hela min tankeförmåga. Till en början var det ganska jävla tyst, men efter ett tag började röster inom mig prata. De sade saker som: Det är snyggt med rosa! Du måste fixa naglarna! Hur ser ditt hår ut?! o.s.v. Dessa röster blev senare mitt samvete, väldigt delat men iallafall ett samvete. Och detta samvete har sedan tvingat mig att bli arg över hur blondiner framställs i svensk media. Av sina egna landskamrater blir de (jag säger de eftersom man kan se på min utväxt att jag inte är så blond som man först kan tro) förrådda! Inte undra på att svenskor blir framställda som de blir i utländsk media. När jag var svarthårig skulle det aldrig falla mig in att försvara dessa blondiner, inte för att de behöver försvar utan för att de ska veta att det finns en blondin (möjligtvis fejk) som slåss för dem. Och som inte är en man.

Jag har ju varit blond ett tag nu, men jag kan inte påstå att blondiner har roligare. Eller det är roligt att folk säger att jag är fin i håret fastän jag har samma frisyr som innan när håret var svart. Men annars har jag lika roligt. Fast i sommar ska jag testa det till THE FUCKING LIMIT! som en del på balen skrek i tid och otid i mitt öra hela jävla kvällen. Första gången var roligt men efter ett tag när tinnitusen började verka blev det genast ganska obehagligt. Jag undrade gång på gång vad han menade med LIMIT, menade han min tinnitus, eller menade han min självbehärskning?

Måste bara säga en sak som avslutning till den här förvirrande texten så att den ska bli ännu mer förvirrande. Jag är och förbli en feminist tills döden skiljer mig åt! Och jag är så jävla stolt över det. En blond feminist! Haha!