Ännu har en helg svischat förbi med en klacksprak, trots att man satt uppe till halv fyra på natten i lördags och lyssnade på fyllesnack om kommunism, rasism och andra diverse -ismer. Eller vet någon egentligen vad samtalen handlade om? Skulle inte tro det... Som en kusin sa: Det roliga är att du kommer komma ihåg det här imorgon, det gör inte dem. Det värsta är att jag bara kommer ihåg det tragiska i det hela. Skriket och överröstandet som desperat försöker ta död på allt vad det innebär att vara en tyst, sluten svensk.
I skolan satt jag och Alex och tänkte över hur missanpassad man kan känna sig i samhället. Så jag flummade vidare på de tankarna som uppstod då.Jag känner mig missanpassad i samhället, och inte för att jag är människa och lika värd och resten av den moraliska skiten. Utan att jag känner mig som en fjäril född utan färger. Man kan flyga men man är ändå inte lika ögonifallande som resten av alla fjärilar på fältet. Eller så kanske man är iögonfallande för att man just saknar alla de här äckliga färgerna som bara lockar till sig rovdjur? Det känns i alla fall betryggande att någon annan känner sig likadan. Trots att jag inte kan hålla med om att Alex saknar färg, hon är den mest färgsprakande personen, eller fjärilen, som jag känner...
Snart ska jag bomadera Alex med mina senaste desperat, och patetiska, försök till dikt. Ska bara göra dem läsvänliga först. Sen du! Jag har i alla fall tre dikter, men känns fortfarande pinsamt att visa att det är jag som har gjort den här missbildningen... Hoppas att den här kräkskänslan går över när jag ska ge ut min diktsamling, hoppas men tror inte...
Nu har jag entligen kommit ut från skogen, men bara för att upptäcka att någon har snott min bil och lämnat en lapp; Haha! Tack för lånet, lovar att gott göra dig! Då vet jag direkt att jag aldrig kommer få någon gottgörelse och om jag träffar personen så kommer vi aldrig att känna igen varandra... Så nu ska jag plocka lingon istället för svamp, upptäckte att svampen tog slut. Jag som hade plockat så många!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
hahaha håller med om att det var lite tragiskt faktiskt att sitta uppe och lyssna på deras EVIGA tjat som var å helt ointessant.. Men du måste hålla med om att våran släkt e ju rätt go xD
Hahah fast Yvonne var rätt packad asså XD hon e lite knepig :P
Som alltid en fantastisk text :)
tyst, sluten svensk.
aaa! jag ääälskar!
färgstark fjäril... som ingen vill eller kan titta åt för jag har för mycket skrikiga färger. så är det. därför maschar vi varandra perfekt. jag fick min egen julklapp och kände mig misslyckad. fy fan. skratta åt skiten!
Skicka en kommentar