Livets väg, var är du?

Nu var det dags att tänka ut vad man ska göra med resten av sitt liv... Suck... Om man inte har en jävla aning är man oambitiös och lat, och om man vet så har man nog inte riktigt tänkt ut allt ändå. För hur kan man vara säker? Det finns alltid en liten detalj som inte hade tänkt på och plötsligt, innan man vet ordet av, så blev den där lilla, lilla detaljen plötsligt universums centrum!

Jag har i alla fall kommit fram till att jag ska plugga vidare efter gymnasiet. Det är ett stort steg i mitt liv. Bara att ha bestämt det krävs en eloge! Men efter att jag har varit på en mässa i GTBG om olika högskolor och universitet så har jag kommit fram till att jag är 50-50 om jag vill plugga i Sverige eller om jag vill ta en språkresa i ett engelskspråkigt land. Om jag pluggar i Sverige blir det filosofi alla kurser som finns och historia D + om det finns några mer roliga kurser. Om jag åker på språkresa blir det till Nya Zeeland, New York eller till London. Fast jag skulle också vilja åka till Tokyo...

När jag ser tillbaka till den tiden då jag skulle välja gymnasiumlinje blir det en patetisk bild. Jag trode att gymnasiet verkligen var ett vägskäl på livets snirkliga väg. Om du tar vänster blir det NV och miljöpolitiker. Om du tar höger blir SP och kultursnobb. Jag valde det senare. Då visste jag inte att det fanns en rad mindre vägar som ledde ut från de här motorvägarna. Nu vet till och med att man inte alltid behöver följa vägen helt blint, ibland kan det vara skönt att gå in i skogen och plocka lite flugsvamp.

Men ibland kan det hända att man går vilse i skogen, och det är precis vad jag har gjort. Jag fick svampfrossa och glömde att se vart jag gick. Nu har det blivit kväll allaredan och jag är ensam i skogen och hög på svamp.